Skelettkvinnan

Operation Ben-brott

Kategori: Ilska

Vad är ett människoliv värt?

Egentligen är det mycket jag vill skriva och säga men orkar inte det får bli en annan dag. Jag tror egentligen inte på Sverige längre och staten och skadeståndsersättningar ligger på en nivå med 20-talet såvida det inte är ekonomiska brott eller liknande som drabbar högdjuren.

Men i övrigt tjingiling alla.

Jag vill också tillägga att bloggen är sedan en längre tid tillbaka friad från alla brottsmisstankar. Jag hade ett trevligt polisförhör med en polis från Borås som verkade anse det var minst lika löjligt som jag vad det gällde julkorten. Han tror det kommer bli nedlagt.

I övrigt, jag vill bara bli någon anonym och ha ett liv där jag återigen kan skapa nya relationer med andra människor utan att oroa mig att de googlar mig. Ni näthatare fattar inte vad ni gör. Men nu är flera av er dragna inför rätta och papprena lär komma snart. JK lär tar 8 månader minst. Jag vill gå vidare…

Sist men inte minst förstår jag inte varför feministgrupper verkar se mig som en hjältefigur eller offerhjälte. Världen är upp och ned men någon får gärna förklara som om jag är ett barn…

Snart brinner det i knutarna

Jag har fått veta att snart kommer rättegångar inledas emot några av de näthatare som förstört mitt liv och skadat min familj samt orsakat lidande för många många andra. Det kommer bli mig ett sant nöje att se dem sitta där. Näthat ligger i tiden och media kommer garanterat trycka på, på ett positivt sätt för mig då det visade sig att jag var oskyldig till det jag anklagats för.

Mycket annat är pågång också, snart smäller det. Det kommer bli mig ett sant nöje att få det avklarat.

Därefter är det dags att gå vidare med mitt liv och jag har fästmö och allt jag kan önska. Men jag vill bli anonym. Jag vill bli en nobody igen. Men jag har saker att avklara först innan det kommer ske. Jag släpper nämligen inte det här fören det är klart. Helt klart.

Det känns bra, näthat är på nedgång, galningarna kommer förlora och Flashback kommer skakas i grundvalarna hur mycket de än försöker dölja sanningar om hur illa de ligger till.

En felaktighet i alla påståenden kring mig.

Jag kan säga att jag ALDRIG i hela mitt liv blivit kontaktad av vare sig Australiensisk polis eller någon familj som vill att bilder jag påstås ha publicerat skall tas bort. Det har helt enkelt inte skett. Det kommer hatarna såklart aldrig tro på men så är det, det har aldrig hänt, jag har aldrig på något vis haft en sådan förfrågan eller kontakt.

Däremot har jag varit i kontakt med många olika myndigheter i olika länder i olika yttrandefrihetsrelaterade frågor, bland annat Tyskland. Men aldrig någon från Australien (däremot har en sak jag varit inblandad i varit diskuterad i Australiska senaten). Men då hade de ingen kontakt med mig och jag aldrig haft med dem.

Tro vad ni vill men så är det. Det är helt enkelt en dum myt som jag inte vet varifrån den kommer.

Därtill, när jag arresterades hade jag förändrat mitt liv. Tagit kontakt med socialen för första gången i mitt liv. Bett om hjälp för min missbruksproblematik och mycket annat. Jag började gå på olika program för att hjälpa mig och de gjorde det. Jag blev bättre och bättre, det tog längre och längre tid mellan återfallen. Jag började också sälja några av mina skelettdelar, mitt intresse för humanoosteologi hade svalnat. Hela tiden bad jag själv om vård. Jag hade förändrat mitt liv i grunden och jag rörde knappt datorn och Internet under ett års tid. Augusti 2010 tror jag att jag skickade det sista emailet med datorn under den perioden och jag åkte fast September 2012. Alltså två år(?) utan kontakter med email.

Alla hemsidor jag ägt har jag lagt ned eller misskött så att de inte existerar längre vad jag vet. Detta hände under samma tidsperiod som de övriga.

Så nu slutar vi alla prata skit. Om något fått mig till att bli en “sämre” människa är det den behandling jag råkat ut får. Jag har varit i helvetet i mina känslor och tankar kring hämnd och mycket annat. Innan jag åkte fast så var det folk som hade gjort mig illa eller vad skyldiga mig pengar jag hade innan min påbörjade förändring December 2010 då kunde jag vara riktigt grym men när jag förändrades och drogerna försvann och jag började på KBT med mera (på egen begäran) struntade jag i allt jag till och med upphörde att vara arg över saker och ting. Allt kändes så litet och trivialt men jag var nöjd (även om jag ville göra slut med min dåvarande flickvän). Tragedin September 2012 var början på en regression till gamla jag. Först började det med en jättelik sorg därefter en fruktansvärd ilska över den skada jag orsakats av falska anklagelser, uthängningar och mycket annat (det tackar jag Kristina Ehrenborg-Staffas för).

Jag ville verkligen hämnas, jag ville slakta de jag hatade och hamnade i dåligt sällskap (igen, mycket pga den utanförskap jag led av vid tillfället). Alkoholen kom in i bilden igen och ilskan styrde, jag drevs av hämnden men också vissheten om att jag hade rätt, fullständigt helt jävla rätt. Utöver att jag hade rätt i mitt rättsmål (vilket jag senare friades från griftefridsbrott i Hovrätten) hade jag också rätt att göra vad jag ville med de människor som skadat mig. Jag gick vid denna tidpunkt hos rättspsyköppenvård samt hade en övervakare. Alla var jättebra och fina människor och de märkte hur jag förföll i hat och avsky för samhället och allt och alla. Jag kallade till och med min övervakare “Du är bara inget annat än en jävla plit” och det var verkligen tragiskt att jag lät det gå ut över henne. Min övervakare är verkligen en av de finaste och mest godhjärtade människor jag träffat och hon tog min ilska och sorg på ett väldigt bra vis. Förövrigt var den rättspsykiatriska behandlingen jag dömdes till nästan identisk om inte lite slappare än den vår jag själv hade begärt innan jag åkte fast.

Men turligt nog hände en fruktansvärd sak som jag överlevde som fick mig att tänka om. Jag hade redan lämnat sådant bakom mig, det var dags att rycka upp mig igen (jag krävde av rättspsyk att jag skulle komma in varje dag och blåsa för alkohol med mera och fick göra det). Jag vann i hovrätten emot den enligt mig bevisligen lögnaktiga åklagaren Kristina Ehrenborg-Staffas och träffade en underbar kvinna som jag numera är förlovad och sambo med. Hon är min drömkvinna. Ilskan kvarstår fortfarande men den eroderar för varje dag som går, jag är snarare på väg tillbaka emot sorg igen. Hämnd av den natur jag ville förr känns avlägsen idag och jag har en kvinna jag älskar att tänka på framför mig själv. Att jag säljer mina skelettdelar idag är av samma anledning som när jag åkte fast, jag är inte lika intresserad av ämnet längre.

Ovanstående är mer öppenhjärtlig än vad någon av er Flashback fegisar skulle våga skriva om er själva. Men jag är orädd för allt, till skillnad från er som är så fega. Nätets största fegis är näthataren, så är det bara. KVL’s avbön är ett stort undantag, det var rörande läsning.

Men Flashback har bara gjort skada, jag kommer ge igen det kan ni alla vara säkra på. Naturligtvis vet jag att jag endast kan skada Flashback, hemsidan kommer bara flytta runt och fortsätta förstöra liv. Men Flashback kommer föra sig något väldigt uppenbart, ett mer repressivt samhälle vad gäller Internet. Större befogenheter till Polis vad gäller nätrelaterade brott samt ett samhälle som kommer möjligen vara bara början till slutet för Flashback och det har vi endast Flashback själva att tacka för. Frihetens dödgrävare brukar ofta vara dess profitörer och de som missbrukar den. Jag personligen skulle inte ha något emot Internetkörkort eller liknande. Jag skiter nämligen i Internet.

Flashback är inte yttrandefrihet, det är en illusion. Vilken idiot som helst borde kunna se igenom det. Jag har stått på yttrandefrihetens barrikader med risk för mitt liv mer än troligen 99,9% av de som är aktiva på forumet. Jag har vågat, jag har sagt till folk jag håller inte med dig men jag hjälper dig att få ut ditt budskap. Men jag har aldrig näthatat på det vis som Flashback gör.

Självklart kommer trollen på Flashback missförstå eller vantolka detta inlägg som hot eller hur patetisk eller sjuk jag är. Men det är så de är men de växer också upp en vacker dag.

Något pinsamt för mig och åklagare Kristina Ehrenborg-Staffas

Jag skrev i det förra inlägget om hur underlig polisens beslag var och vilka saker det var konstigt att de vill beslagta för all framtid. Men jag vill hålla mig kvar lite kring något riktigt pinsamt.

De så kallade våtservetterna Kristina Ehrenborg-Staffas ville att tas i beslag och destrueras av polisen. Vilket hon också fick igen i Tingsrätten av en outgrundlig anledning. Men den verkliga historien är tragisk men komisk.

Att jag har varit opiatmissbrukare är ingen hemlighet längre det var polisen och åklagaren duktiga på att publicera för hela världspressen och annat. Något man måste förstå om man aldrig gått på opiater är att man förlorar i stort sett all tarmrörelse när det är ett tungt missbruk. Vilket jag haft, det tog mig 4 år att ta mig ur mitt Opiatmissbruk och det ser jag som en oerhörd bedrift jag är stolt över.

Men när man väl lyckas sluta med opiaterna börjar tarmrörelsen igen och jag kan säga direkt att gå på toaletten blir oerhört smärtsamt ganska fort eftersom man är ovan rent fysiskt.

Det är där de så kallade våtservetterna kommer in, Lambi hushållspapper var som rena sandpappret första tiden. Våtservervettarna var alltså inte våtserveter utan förfuktad toalettpapper när man är extra känslig.

P1010268 Klicka på bilden.

Ja, studera bilderna noga. Det är helt klart VÄLDIGT tydligt att det rör sig om toalettpapper. Datumet hade dessutom gått ut 2009. Så hur tänker Åklagaren och tingsrätten när de vill ta i beslag, rekvirera och aldrig mer lämna tillbaka toalettpapper för att de kan användas enligt dem i olaglig verksamhet???? Toalettpapper… kom igen.

Skäms på er alltså, ställ er i skamvrån med fåntratten på och inse att ni och speciellt Kristina Ehrenborg-Staffas åklagaren i rättsövergreppet och försöket till justitiemord får bli en symbol över hur löjligt och inkompetent svenskt rättsväsende har blivit. Men även tingsrätten skall ha sig en känga som biföll hennes begäran om rekvirering av toalettpapper!

kristina-ehrenborg-staffas Bild:Från Göteborgsposten

Jag skäms för Sverige. Det är dags att reformera rättsapparaten i grunden. Idag tror jag inte det finns något rättvisa. Vare sig för den som anmäler ett brott man utsatts för eller den som anklagas för brott. Det är helt enkelt åt helvete.

Polis och åklagare Ehrenborg-Staffas är knasiga

Inte nog med att de skadat skelettdelar för tiotusentals kronor i sin hantering för mig så har de också gjort en del annat.

Det är underligt hur polisen kan lämna en dvd-spindel i det här skicket:

P1010218P1010216P1010217

Jag tycker tar man saker i beslag så skall man vara mycket varsam med andras ägodelar. Speciellt när det visar sig att personen ifråga var oskyldig för de grymma anklagelser som riktades emot mig av åklagaren Kristina Ehrenborg-Staffas.

Men det är inte bara förstörelsen av mina ägodelar eller saker som mystiskt försvunnit (men mer om detta senare). De har även gjort en del riktigt löjliga saker så man inte kan annat än skratta.

Pannlampan var en väldigt stor grej, ett så kallat bevis för att jag grävde upp gravar eller något. Min advokat hade en sade hon till mig, min flickvän har en osv osv. Pannlampan polisen hade tagit hade inget batteri och aldrig varit använd ändå ville de mystigt nog rekvirera den så jag aldrig skulle få tillbaka den (jag gick direkt efter jag blivit fri och köpte en ny som jag heller aldrig använt men lite jävlar anamma måste man ha annars går man under).

P1010189

Andra saker som gått sönder eller visar hur vårdslösa de varit på SKL är exempelvis det här dvd-fodralet men det finns också plastlådor som innehöll skelettdelar som spruckit (orkar inte leta fram bilderna på det):

P1010219

Men det finns en del oerhört fåniga saker som den juridiskt inkompetente Kristina Ehrenborg-Staffas ville beslagta för alltid som;

Våtservetter, varför de nu var så farliga vet jag inte:

P1010183P1010179

Japp de är som ni kan se fullt oanvända och datumet är utgånget på dem sedan länge.

Roligast i hela den här tragedin måste väl ändå vara att Kristina Ehrenborg-Staffas ansåg att jag aldrig skulle få tillbaka ett batteri. Japp ett enda litet batteri. Jag förstår inte logiken. Kanske ni gör det? Själv tänker jag bara på hysterisk och manipulativ hela utredningen och målet emot mig var från första början. Vilken djup tragedi det egentligen är, men samtidigt finns det djup komik i hur de kan slösa på skattebetalarnas pengar på detta viset.

P1010182P1010181

Livsfarliga grejor minsann batterier är verkligen något man gräver gravar med eller hur tänkte de?

Pinsammast måste nog ändå vara Kartongen som hade beslagtagits och fått en egen kartong runt sig av polisen. Alltså i kartongen låg min kartong som polisen hade tagit i beslag…hur fan tänker idioterna? Vill ni att statens pengar skall gå till kartonger som omsluter en annan kartong? Man tar sig för pannan… Numera fungerar den här livsfarliga kartongen symboliskt och komiskt som förvaringskartong för de skelettdelar jag har lagt ut på försäljning.

IMG_2340IMG_2339

Så vad skall man säga. Polisen och främst åklagaren är clowner.

kristina-ehrenborg-staffasKammaråklagare Kristina Ehrenborg-Staffas som drev målet emot mig och bär skulden för den massiva skada detta orsakat mig och hur vriden utredningen blev. Enligt min uppfattning är hon inte kompetent för sitt jobb och jag anser att hon skall betala en stor del av det skadestånd jag skall avkräva staten. Men så fungerar det tyvärr inte i den ruttna staten Sverige.

Mer om fusket och manipulationerna i utredningen emot mig i kommande postningar.

Poliser brukar våld mot folket ostraffat

Först vill jag säga att det finns bra poliser, de flesta är faktiskt bra. De jag minns är dock de som inte är så bra (de har slagit mig, manipulerat mig, torterat mig mentalt och ljugit för vittnen). Man läser ofta att en del poliser brukar övervåld. I vanlig ordning får de betala priset för detta…. Eller, nej, de klarar sig nästa alltid. I vanlig ordning borde de få betala priset för det. Orsaken till att de inte behöver stå till svars för sina gärningar ligger i att poliser utreder poliser och att rättsväsendet snöat in på att polismans ord alltid väger tyngst. De poliser som utreder andra poliser (och Riksåklagarna för polisärenden är inte bättre de, trots att JO hade gett mig rätt angående tortyren jag utsattes för på Aminogatan vägrar de be om ursäkt när de ansåg att inga fel hade gjorts) vill säkert gör rätt men andan inom kåren är inte bara en anda, det är ett tvångsinstrument! Utredande poliser vågar helt enkelt inte gå emot denna anda, de väljer hellre att formulera sig på ett sätt att den skyldige går fri. Om de inte gör det kan de råka illa ut själva där avsked kan vara ett av “andans” vapen.
I stort sett är det alltså inte bättre än vilken bananrepublik som helst bara det att det görs elegantare här. Polisen har ett våldsmonopol de idag inte alls förtjänar.

I längden är inte systemet, med den i betong gjutna, kårandan bra. Tvärt om, den förstör polisens rykte och skapar en rättsosäkehet som för med sig att folk inte anmäler händelser. ett samhälle där folk avstår från att anmäla olagligheter är inget rättssamhälle, det är vilda västern. Så är det i Sverige idag, tyvärr! Alltså inte ett dugg bättre än någon bananrepublik. Rättsrötan och rättsosäkerheten är så stor idag att jag skulle med ytterst stor tvekan ta kontakt med rättsväsendet jag skulle snarare överväga ta lagen i egna händer! Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

Hur ser lösningen på problemet ut?
Jag tror att lösningen på problemet ligger i att flytta polisrollen närmare folket. Det skall vara fullt naturligt för alla att ta hjälp av polis i flera skilda ärenden som inte alltid behöver vara polisiära. De Engelska poliserna som kallas “Bobbies”, lyfter hela den Engelska poliskåren till en respektfullhet inte många andra kårer når upp till. Åtminstone var det så förr.

Hur skulle vi kunna göra samma sak i Sverige?

Fin Jul och nyår med fina vänner samt underbar flickvän

Julen löpte fint med middag hos min jättesöta flickväns föräldrar. Vi åt så vi sprack av julmaten och jag provade lite allt möjligt på julbordet saker jag alltid vägrat äta och en del överraskade. Det var ju gott liksom. 😉 Min älsklings föräldrar är jättetrevliga och omtänksamma människor med en rakhet och normalitet man bara kan förvänta sig från de som uppfostrat min kärlek. De påminde lite om mina föräldrar med alla deras goda egenskaper.

Därefter firade vi alkoholfri nyår några dagar senare hos våra gemensama vänner. Eftersom jag är alkoholist och vill inte dricka var det väldigt fint och omtänksamt att vi ordnade det så. Vi åt gott och hade jätteroligt därefter tittade vi på fyrverkerierna, alla idioter som fullkomligt bränner upp pengar, kunde man bara tänka. Vi hade inte köpt en enda raket eller smällare.

Det var väldigt fint och hemtrevligt. Hjärtat mitt jag älskar verkligen dig och det liv vi börjar ha tillsammans. Det är så fint att vara nära och med dig, vi är ett team i allt. 🙂 Många pussar.

Efter häktet hade jag en sorgeperiod som varade väldigt länge, därefter framåt sommaren en väldigt ilsk period för att nu glida in i normalitet och positiva känslor igen. Ungefär som det var innan polisen kom den ödesdigra natten femte september 2011 och anhöll mig mord (varefter jag åtalades för griftefridsbrott av varierande slag) men allt är numera bättre. Bättre flickvän, bättre vänner och bättre liv. Även om jag aldrig kommer förlåta och kommer under resten av mitt liv göra allt jag kan för att ge igen. Den jag VAR dog innan (och därför vill jag låta liket av den jag en gång var få ligga ifred), den jag kommer bli kommer vara starkare och bättre än någonsin. Jag vet vad jag vill och vad jag förtjänar. Det kan jag få, allt jag vill och med min kärlek vid min sida kommer det bli så bra igen.

Älskar dig hjärtat. 🙂

En låt för oss: http://www.youtube.com/watch?v=2bbg16XUeZg

Mitt rättsfall och skadeståndets vara och icke vara

Skelettkvinnan

Den friande hovrättsdomen mot “Skelettkvinnan” var inte mindre än rätt. Nu lär det finnas mycket skadestånd att hämta med tanke på att hon, mot all rim och reson, hängts ut med namn och bild i utländska medier.

Ovanstående är taget från den sista inne och utelistan på tidningen Nyheter 24 (http://nyheter24.se/nyheter/754741-veckans-inne-och-utelista). Vilket stämmer, jag skall stämma skiten ur staten och jag är värdig ett riktigt saftigt skadestånd med tanke på hur fel de hade och hur uthängd jag blivit på grund av en extremt oansvarig och irrationell åklagare och oproffsig polisinsats (den var så pinsam att en av de utredande poliserna lämnade arbetet och sade till mig, min advokat och min familj att de hade inget på mig och personen ifråga var inte överens med åklagaren, han tyckte jag borde släppts redan dag 2). Åklagaren levde i en fantasivärld och en internationell(!) PRESSKONFERENS är såklart alla brott som kan ge max 2 års fängelse värda!

Det hela är så sjukt att man inte kan förstå, jag kan fortfarande inte förstå att jag varit med om allt vad jag varit med om och hur illa behandlad jag blivit. Då räknar jag inte ens hur illa behandlad jag blev på anhållningscellen på Aminogatan utan allt runt omkring. Oresonligt lång häktestid (3 månader!), total uthängning, grova, fula och socialpornografiska anklagelser och mycket mer både nationellt och internationellt. Åklagaren Kristina Ehrenborg-Staffas måste förstått vilken skada hon skulle orsaka mig och min familj när hon ställde till med sådan moralistisk känslokalabalik som gick helt utanför lagens ramar. Jag tror och har trott hela tiden att hon visste att jag var oskyldig och ville sätta dit mig för att skada mig för framtiden.

Men det har hon inte lyckats med, jag kommer ALDRIG ge mig och jag kommer ge igen kosta vad det kosta vill. Jag skall börja bygga på skadeståndet och allt det orsakat mig och jag kommer kräva att de tar med Internet i beräkningen över skadeståndskravet då alla idag använder Internet (och bara googlar fallet utomlands världen och folks vardagsrum är inte längre lokala utan INTERNATIONELLA) och att Svensk media undantryckt min ansiktsbild (även om viss media lämnade klara identifierbara spår på vem jag var på bilderna de pixlade för folk som känt mig skulle veta vem jag var). Men jag kommer också kräva skadestånd för den klumpiga hanteringen, efterdyningarna och hur vårdslöst de handlat med restriktioner kring mitt rättsfalls dokument.

Om de nu trodde jag var skyldig, varför inga DNA-test på skeletten efter slidsekret med mera? Varför ljuga i presskonferens om koder till bårhus och varför undantrycka att huvudvittnet som skulle vara mycket trovärdig var en dömd bedragare! Det finns så många varför att man verkligen undrar och enda svaret jag har för mig själv är att Kristina Ehrenborg-Staffas visste att hon inte kunde få mig dömd för de gärningar hon fantiserat ihop att jag skall begått utan snarare sätta dit mig för att förstöra mitt liv. Hon trodde säkert själv på sin socialpornografiska fantasivärld men det hör inte hit och är INTE professionellt för en Kammaråklagare (numera jobbar hon på UC).

I skrivandets stund är jag hos min flickvän och har inte tillgång till alla mina dokument, inspelningar osv osv. Men bloggen kommer bli en studie i hur ett justitiemord begås eller hur man försöker göra det. Hur rättsosäkert detta skitlandet är. Hur orättfärdigt mycket makt en åklagare har i vårt usla rättssystem. Jag är personligen helt övertygad om att om alla rättsfall hanterats som mitt är minst 50% i Svenska fängelser helt eller delvis oskyldiga till de brott de dömts för. Det enda som räddade mig var min egna skicklighet och insikt i osteologi och min advokat Annika Stanislaus suveräna tillvägagångssätt och metodik. Vi var ett utmärkt radarpar som samkörde fallet oerhört väl, hon är fantastisk.

Men framtiden är jag ändå hoppfull inför, jag tror på en framtid, jag tror på studier och jag tror på min flickvän som är så underbar. 🙂 Men samtidigt kommer jag aldrig förlåta, aldrig stanna upp när det gäller att ge igen och jag kommer göra det med besked. Svinhugg kommer gå igen så länge jag lever för alla er som deltagit i att förstöra mitt liv oavsett yrke, kön, nationalitet och var ni än befinner er.

Skelettkvinnan © 2013 Frontier Theme