Skelettkvinnan

Operation Ben-brott

Kategori: Familj

Vad är ett människoliv värt?

Egentligen är det mycket jag vill skriva och säga men orkar inte det får bli en annan dag. Jag tror egentligen inte på Sverige längre och staten och skadeståndsersättningar ligger på en nivå med 20-talet såvida det inte är ekonomiska brott eller liknande som drabbar högdjuren.

Men i övrigt tjingiling alla.

Jag vill också tillägga att bloggen är sedan en längre tid tillbaka friad från alla brottsmisstankar. Jag hade ett trevligt polisförhör med en polis från Borås som verkade anse det var minst lika löjligt som jag vad det gällde julkorten. Han tror det kommer bli nedlagt.

I övrigt, jag vill bara bli någon anonym och ha ett liv där jag återigen kan skapa nya relationer med andra människor utan att oroa mig att de googlar mig. Ni näthatare fattar inte vad ni gör. Men nu är flera av er dragna inför rätta och papprena lär komma snart. JK lär tar 8 månader minst. Jag vill gå vidare…

Sist men inte minst förstår jag inte varför feministgrupper verkar se mig som en hjältefigur eller offerhjälte. Världen är upp och ned men någon får gärna förklara som om jag är ett barn…

Snart brinner det i knutarna

Jag har fått veta att snart kommer rättegångar inledas emot några av de näthatare som förstört mitt liv och skadat min familj samt orsakat lidande för många många andra. Det kommer bli mig ett sant nöje att se dem sitta där. Näthat ligger i tiden och media kommer garanterat trycka på, på ett positivt sätt för mig då det visade sig att jag var oskyldig till det jag anklagats för.

Mycket annat är pågång också, snart smäller det. Det kommer bli mig ett sant nöje att få det avklarat.

Därefter är det dags att gå vidare med mitt liv och jag har fästmö och allt jag kan önska. Men jag vill bli anonym. Jag vill bli en nobody igen. Men jag har saker att avklara först innan det kommer ske. Jag släpper nämligen inte det här fören det är klart. Helt klart.

Det känns bra, näthat är på nedgång, galningarna kommer förlora och Flashback kommer skakas i grundvalarna hur mycket de än försöker dölja sanningar om hur illa de ligger till.

Sveriges medborgare skall skyddas mot förtal och ärekränkning

*Från min pappas blogg*

Sverige har undertecknat Europakonventionen regler där det bland annat ingår att skydda medborgarna mot ärekränkning och förtal. Alla skriverier och uppladdade dokument som är ägnade att utsätta en privatperson för omgivningens förakt är enligt Europakonventionen inte tillåtet.

Beräkningar visar att ca sju procent eller lite mer än sexhundra tusen människor i vårt land är eller har varit utsatt för andras missaktning på nätet. Till detta kommer att missaktningen upprepas varje gång någon läser eller ser det och kan på så vis återupprepas i åratal. Det finns exempel som visar att folk drivits till att ta sina liv på grund av dessa missaktningar där man kan förmoda att mörkertalet är mycket stort på grund av den skam som kan ligga bakom dödsfallet.

Förundersökningsprotokoll, domar och andra liknande handlingar är sådana dokument som kan innehålla uppgifter som i ett bredare perspektiv än hos en enskild person kan innebära att utsätta en privatperson för omgivningens missaktning är alltså inte tillåtet enligt konventionen. Postningar på olika forum eller kommentarsfält ute på nätet där man publicerar kränkande kommentarer som innebär att utsätta en privatperson för omgivningens förakt är inte heller tillåtet enligt samma konvention.

Sverige har i flera år undvikit att vidtaga åtgärder mor exempelvis Flashback och diverse personuppgiftetjänster. På senare tid också mot Avpixlat. Till detta kommer att JK lade ner alla anmälningar som kom in mot dokumentsajten Lexbase som inte kan sägas uppfylla kravet för masspublicering av domar utan att utsätta privatpersoner för omgivningens förakt.

Undvikandet att vidtaga åtgärder är helt mot gällande regler, och gör därmed landet skyldig till brott mot Europakonventionen.

Europakonventionen ger också Sverige en skyldighet att se till så att den som anser sig kränkt få sin sak prövad. JK lade ner alla sådana prövningsförsök gentemot Lexbase och mängder av åklagare har lagt ner eller inte ens börjat förundersöka förtals- och andra nätbrott mot privatpersoner som vill få det prövat.

Det står helt klart att Sverige bryter mot Europakonventionens regler i dessa frågor. Varför bryter en stat mot regler de själva varit med att utforma och sedan ratificera? Förmodligen handlar det om rättsväsendets förakt mot de som ställer krav på att rättsväsendet skall fungera eller/och rättskulturell lättja mot andra än sig själva eller översatt till den mer vardagliga meningen: ”Det finns ingen tid till sådant!”

Det är tid nu att kräva av Sverige att följa de regler som erkänts och skrivits under genom att stänga ner sajter, förbjuda sajter och åtala de som bryter mot våra lagar.

Beatrice Ask, Justitieministern, har låtit starta en utredning om det är lagligt att lägga upp offentliga handlingar på nätet och hur man skall kunna stoppa det. Utredningen skall vara klar ganska snart. Hon säger också att de som är dömda och avtjänat sitt straff skall betraktas som fria medborgare som alla andra. Ingen skall kunna ta del av uppgifter om dessa personer på nätet. Det finns alltså en gnutta hopp men jag är tveksam. Om det kommer nya regler kommer säkerligen åklagarna med någon juridisk krumbukt som ”återställer ordningen” och allt får köras i långbänk återigen precis som i vilken bananrepublig som helst.

Källa 1: reclaimJustice
Källa 2: http://www.reclaimjustice.com/
Källa 3: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18959803.ab

Livet går vidare

Efter en lång tid har jag och min fästmö fått tillökning i familjen. Vi behöhövde hjälp utifrån av uppenbara skäl men nu har det lett till resultat. Han är nu bara några veckor gammal och vi är så lyckliga. Jag kan egentligen och ville inte säga något om vår tillökning i familjen. Men jag VET att jag kommer bli en bra mamma och jag VET att min fästmö kommer bli en fantastisk moder till vår lilla knyta av bus. Kärlek övervinner allt. Tänk på det.

En felaktighet i alla påståenden kring mig.

Jag kan säga att jag ALDRIG i hela mitt liv blivit kontaktad av vare sig Australiensisk polis eller någon familj som vill att bilder jag påstås ha publicerat skall tas bort. Det har helt enkelt inte skett. Det kommer hatarna såklart aldrig tro på men så är det, det har aldrig hänt, jag har aldrig på något vis haft en sådan förfrågan eller kontakt.

Däremot har jag varit i kontakt med många olika myndigheter i olika länder i olika yttrandefrihetsrelaterade frågor, bland annat Tyskland. Men aldrig någon från Australien (däremot har en sak jag varit inblandad i varit diskuterad i Australiska senaten). Men då hade de ingen kontakt med mig och jag aldrig haft med dem.

Tro vad ni vill men så är det. Det är helt enkelt en dum myt som jag inte vet varifrån den kommer.

Därtill, när jag arresterades hade jag förändrat mitt liv. Tagit kontakt med socialen för första gången i mitt liv. Bett om hjälp för min missbruksproblematik och mycket annat. Jag började gå på olika program för att hjälpa mig och de gjorde det. Jag blev bättre och bättre, det tog längre och längre tid mellan återfallen. Jag började också sälja några av mina skelettdelar, mitt intresse för humanoosteologi hade svalnat. Hela tiden bad jag själv om vård. Jag hade förändrat mitt liv i grunden och jag rörde knappt datorn och Internet under ett års tid. Augusti 2010 tror jag att jag skickade det sista emailet med datorn under den perioden och jag åkte fast September 2012. Alltså två år(?) utan kontakter med email.

Alla hemsidor jag ägt har jag lagt ned eller misskött så att de inte existerar längre vad jag vet. Detta hände under samma tidsperiod som de övriga.

Så nu slutar vi alla prata skit. Om något fått mig till att bli en “sämre” människa är det den behandling jag råkat ut får. Jag har varit i helvetet i mina känslor och tankar kring hämnd och mycket annat. Innan jag åkte fast så var det folk som hade gjort mig illa eller vad skyldiga mig pengar jag hade innan min påbörjade förändring December 2010 då kunde jag vara riktigt grym men när jag förändrades och drogerna försvann och jag började på KBT med mera (på egen begäran) struntade jag i allt jag till och med upphörde att vara arg över saker och ting. Allt kändes så litet och trivialt men jag var nöjd (även om jag ville göra slut med min dåvarande flickvän). Tragedin September 2012 var början på en regression till gamla jag. Först började det med en jättelik sorg därefter en fruktansvärd ilska över den skada jag orsakats av falska anklagelser, uthängningar och mycket annat (det tackar jag Kristina Ehrenborg-Staffas för).

Jag ville verkligen hämnas, jag ville slakta de jag hatade och hamnade i dåligt sällskap (igen, mycket pga den utanförskap jag led av vid tillfället). Alkoholen kom in i bilden igen och ilskan styrde, jag drevs av hämnden men också vissheten om att jag hade rätt, fullständigt helt jävla rätt. Utöver att jag hade rätt i mitt rättsmål (vilket jag senare friades från griftefridsbrott i Hovrätten) hade jag också rätt att göra vad jag ville med de människor som skadat mig. Jag gick vid denna tidpunkt hos rättspsyköppenvård samt hade en övervakare. Alla var jättebra och fina människor och de märkte hur jag förföll i hat och avsky för samhället och allt och alla. Jag kallade till och med min övervakare “Du är bara inget annat än en jävla plit” och det var verkligen tragiskt att jag lät det gå ut över henne. Min övervakare är verkligen en av de finaste och mest godhjärtade människor jag träffat och hon tog min ilska och sorg på ett väldigt bra vis. Förövrigt var den rättspsykiatriska behandlingen jag dömdes till nästan identisk om inte lite slappare än den vår jag själv hade begärt innan jag åkte fast.

Men turligt nog hände en fruktansvärd sak som jag överlevde som fick mig att tänka om. Jag hade redan lämnat sådant bakom mig, det var dags att rycka upp mig igen (jag krävde av rättspsyk att jag skulle komma in varje dag och blåsa för alkohol med mera och fick göra det). Jag vann i hovrätten emot den enligt mig bevisligen lögnaktiga åklagaren Kristina Ehrenborg-Staffas och träffade en underbar kvinna som jag numera är förlovad och sambo med. Hon är min drömkvinna. Ilskan kvarstår fortfarande men den eroderar för varje dag som går, jag är snarare på väg tillbaka emot sorg igen. Hämnd av den natur jag ville förr känns avlägsen idag och jag har en kvinna jag älskar att tänka på framför mig själv. Att jag säljer mina skelettdelar idag är av samma anledning som när jag åkte fast, jag är inte lika intresserad av ämnet längre.

Ovanstående är mer öppenhjärtlig än vad någon av er Flashback fegisar skulle våga skriva om er själva. Men jag är orädd för allt, till skillnad från er som är så fega. Nätets största fegis är näthataren, så är det bara. KVL’s avbön är ett stort undantag, det var rörande läsning.

Men Flashback har bara gjort skada, jag kommer ge igen det kan ni alla vara säkra på. Naturligtvis vet jag att jag endast kan skada Flashback, hemsidan kommer bara flytta runt och fortsätta förstöra liv. Men Flashback kommer föra sig något väldigt uppenbart, ett mer repressivt samhälle vad gäller Internet. Större befogenheter till Polis vad gäller nätrelaterade brott samt ett samhälle som kommer möjligen vara bara början till slutet för Flashback och det har vi endast Flashback själva att tacka för. Frihetens dödgrävare brukar ofta vara dess profitörer och de som missbrukar den. Jag personligen skulle inte ha något emot Internetkörkort eller liknande. Jag skiter nämligen i Internet.

Flashback är inte yttrandefrihet, det är en illusion. Vilken idiot som helst borde kunna se igenom det. Jag har stått på yttrandefrihetens barrikader med risk för mitt liv mer än troligen 99,9% av de som är aktiva på forumet. Jag har vågat, jag har sagt till folk jag håller inte med dig men jag hjälper dig att få ut ditt budskap. Men jag har aldrig näthatat på det vis som Flashback gör.

Självklart kommer trollen på Flashback missförstå eller vantolka detta inlägg som hot eller hur patetisk eller sjuk jag är. Men det är så de är men de växer också upp en vacker dag.

Det var tio små näthatare… (Ändrat)

Idag fälldes användaren karlvonlinne på Flashback i Luleå tingsrätt för dataintrång på ett av mina konton. Straffet blev 2500 kr i dagsböter.

Jag outar inte den unga mannens namn så han får en chans till bättring och ta tag i sitt liv.

Såhär är det och jag har sagt och skrivit det tidigare, alla som ber mig om ursäkt och identifierar sina identiteter på Flashback kommer jag förlåta detta gäller även de riktigt grova förtalarna som exempelvis wildis, mrsmagoo mfl även om jag redan har era identiteter.

Men jag tänker inte gå till polisen med er alla. En hel del tänker jag ta hand om själv. Rättsväsende existerar egentligen inte i det här landet, jag kan det där bättre själv. Kom ihåg jag är en blodhund och har ett riktigt stort antal identiteter på personer från Flashback. Dessa kommer släppas för omvärlden i små stycken men inte via oss. De kommer släppas via andra, media som kommer därmed ta på sig det juridiska publicistiska ansvaret vilket innebär att vi i SIG-Gruppen INTE kommer bli ansvariga för uthängningar eller gatlopp ni kommer få utstå. För det är inte bara vad ni gjort emot MIG som kommer lämnas över utan alla brott ni begått samt många andra ni förtalat.

Tro mig, vi kan ta reda på vem vi vill och det är bevisat nu. Det var jag som sagt till polisen att kontrollera våra uppgifter om karlvonlinne med hans spelbongar. Först skrattade polisen att det kunde man inte göra men de gjorde det ändå och pang var det kalas.

Tro mig dessutom när jag säger detta INGEN aktiv medlem på Flashback kommer sparas hur snäll eller bra du än varit. Har vi eller fixat din identitet kommer vi lägga ut den. Om du är brottsling kommer vi möjligen lämna över det till polisen först såvida jag inte vill göra ditt liv till ett levande helvete. Jag kommer aldrig glömma dem smärta jag åsamkats på felaktiga grunder men jag är villig att förlåta just nu. Det har ni mitt ord på men när det upphör är ni fria byten allihopa.

Om jag kan skall jag släcka Flashback och dess medlemmar, men jag har ett liv, flickvän och vardagliga saker också. Något jag inte tror näthatarna har, annars hade de inte som mrsmagoo suttit 24/7 och kastat bort sina liv på något så meningslöst som Internet.

Skäms på er, vidriga små sjuka människor som näthatar och framför allt skäms på er som moderar Flashback. Ni är vårt främsta mål.

Poliser brukar våld mot folket ostraffat

Först vill jag säga att det finns bra poliser, de flesta är faktiskt bra. De jag minns är dock de som inte är så bra (de har slagit mig, manipulerat mig, torterat mig mentalt och ljugit för vittnen). Man läser ofta att en del poliser brukar övervåld. I vanlig ordning får de betala priset för detta…. Eller, nej, de klarar sig nästa alltid. I vanlig ordning borde de få betala priset för det. Orsaken till att de inte behöver stå till svars för sina gärningar ligger i att poliser utreder poliser och att rättsväsendet snöat in på att polismans ord alltid väger tyngst. De poliser som utreder andra poliser (och Riksåklagarna för polisärenden är inte bättre de, trots att JO hade gett mig rätt angående tortyren jag utsattes för på Aminogatan vägrar de be om ursäkt när de ansåg att inga fel hade gjorts) vill säkert gör rätt men andan inom kåren är inte bara en anda, det är ett tvångsinstrument! Utredande poliser vågar helt enkelt inte gå emot denna anda, de väljer hellre att formulera sig på ett sätt att den skyldige går fri. Om de inte gör det kan de råka illa ut själva där avsked kan vara ett av “andans” vapen.
I stort sett är det alltså inte bättre än vilken bananrepublik som helst bara det att det görs elegantare här. Polisen har ett våldsmonopol de idag inte alls förtjänar.

I längden är inte systemet, med den i betong gjutna, kårandan bra. Tvärt om, den förstör polisens rykte och skapar en rättsosäkehet som för med sig att folk inte anmäler händelser. ett samhälle där folk avstår från att anmäla olagligheter är inget rättssamhälle, det är vilda västern. Så är det i Sverige idag, tyvärr! Alltså inte ett dugg bättre än någon bananrepublik. Rättsrötan och rättsosäkerheten är så stor idag att jag skulle med ytterst stor tvekan ta kontakt med rättsväsendet jag skulle snarare överväga ta lagen i egna händer! Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

Hur ser lösningen på problemet ut?
Jag tror att lösningen på problemet ligger i att flytta polisrollen närmare folket. Det skall vara fullt naturligt för alla att ta hjälp av polis i flera skilda ärenden som inte alltid behöver vara polisiära. De Engelska poliserna som kallas “Bobbies”, lyfter hela den Engelska poliskåren till en respektfullhet inte många andra kårer når upp till. Åtminstone var det så förr.

Hur skulle vi kunna göra samma sak i Sverige?

….och livet går vidare.

Jag har haft ett kortare uppehåll med resor och annat med min älskling och vänner. Det är trevligt och alla har vi det bra. Det är riktigt roligt att bara kunna vara. Något rättsvårdande myndigheter tidigare gjort det i stort omöjligt att ha och göra. Folk är trångsynta och oförstående men alla är det inte och det är inga wannabes eller knäppskallar utan vanliga personer. Jag är praktiskt taget socialt död tack vare en sjuklig åklagares fantasier men jag har ändå en framtid.

Skadeståndet skall vara värdigt det mord jag anser staten och dess socialpornografiska åklagare genomfört på mig. Jag tänker i mitt skadeståndsanspråk påtala att jag vill faktiskt veta hur mycket ett människoliv är värt i Sverige idag. Hur mycket kostar ett liv? Den summa de kommer reducera mitt ursprungliga krav är vad ett människovärde är alltså rent logiskt värt. Den kunskapen kommer jag därefter för alltid att bära med mig.

Det är inte tillåtet att ta livet av människor och det är vad staten gjort med den person jag var. Hon är död, den person jag sedan var under en längre tid efter jag släpptes från häktet var inget annat än en spillra, en ande som idag inte heller finns kvar. Jag är numera en ny person och den jag skall ha varit känns oerhört avlägsen.

Det tragiska är att jag verkligen hade börjat få kontroll på allt och livet hade börjat fungera, som läsare kan ni inte förstå vilka framsteg och hur mycket jag hade förändrat mig innan jag greps. Men nu är det dags att gå vidare och med min hjärtans dam och mina nya vänner runt om i Sverige vet jag att jag kommer kunna göra det.

Glada hälsningar till alla 🙂

Skelettkvinnan © 2013 Frontier Theme