Skelettkvinnan

Operation Ben-brott

Månad: maj 2014

Livet går vidare

Efter en lång tid har jag och min fästmö fått tillökning i familjen. Vi behöhövde hjälp utifrån av uppenbara skäl men nu har det lett till resultat. Han är nu bara några veckor gammal och vi är så lyckliga. Jag kan egentligen och ville inte säga något om vår tillökning i familjen. Men jag VET att jag kommer bli en bra mamma och jag VET att min fästmö kommer bli en fantastisk moder till vår lilla knyta av bus. Kärlek övervinner allt. Tänk på det.

En felaktighet i alla påståenden kring mig.

Jag kan säga att jag ALDRIG i hela mitt liv blivit kontaktad av vare sig Australiensisk polis eller någon familj som vill att bilder jag påstås ha publicerat skall tas bort. Det har helt enkelt inte skett. Det kommer hatarna såklart aldrig tro på men så är det, det har aldrig hänt, jag har aldrig på något vis haft en sådan förfrågan eller kontakt.

Däremot har jag varit i kontakt med många olika myndigheter i olika länder i olika yttrandefrihetsrelaterade frågor, bland annat Tyskland. Men aldrig någon från Australien (däremot har en sak jag varit inblandad i varit diskuterad i Australiska senaten). Men då hade de ingen kontakt med mig och jag aldrig haft med dem.

Tro vad ni vill men så är det. Det är helt enkelt en dum myt som jag inte vet varifrån den kommer.

Därtill, när jag arresterades hade jag förändrat mitt liv. Tagit kontakt med socialen för första gången i mitt liv. Bett om hjälp för min missbruksproblematik och mycket annat. Jag började gå på olika program för att hjälpa mig och de gjorde det. Jag blev bättre och bättre, det tog längre och längre tid mellan återfallen. Jag började också sälja några av mina skelettdelar, mitt intresse för humanoosteologi hade svalnat. Hela tiden bad jag själv om vård. Jag hade förändrat mitt liv i grunden och jag rörde knappt datorn och Internet under ett års tid. Augusti 2010 tror jag att jag skickade det sista emailet med datorn under den perioden och jag åkte fast September 2012. Alltså två år(?) utan kontakter med email.

Alla hemsidor jag ägt har jag lagt ned eller misskött så att de inte existerar längre vad jag vet. Detta hände under samma tidsperiod som de övriga.

Så nu slutar vi alla prata skit. Om något fått mig till att bli en “sämre” människa är det den behandling jag råkat ut får. Jag har varit i helvetet i mina känslor och tankar kring hämnd och mycket annat. Innan jag åkte fast så var det folk som hade gjort mig illa eller vad skyldiga mig pengar jag hade innan min påbörjade förändring December 2010 då kunde jag vara riktigt grym men när jag förändrades och drogerna försvann och jag började på KBT med mera (på egen begäran) struntade jag i allt jag till och med upphörde att vara arg över saker och ting. Allt kändes så litet och trivialt men jag var nöjd (även om jag ville göra slut med min dåvarande flickvän). Tragedin September 2012 var början på en regression till gamla jag. Först började det med en jättelik sorg därefter en fruktansvärd ilska över den skada jag orsakats av falska anklagelser, uthängningar och mycket annat (det tackar jag Kristina Ehrenborg-Staffas för).

Jag ville verkligen hämnas, jag ville slakta de jag hatade och hamnade i dåligt sällskap (igen, mycket pga den utanförskap jag led av vid tillfället). Alkoholen kom in i bilden igen och ilskan styrde, jag drevs av hämnden men också vissheten om att jag hade rätt, fullständigt helt jävla rätt. Utöver att jag hade rätt i mitt rättsmål (vilket jag senare friades från griftefridsbrott i Hovrätten) hade jag också rätt att göra vad jag ville med de människor som skadat mig. Jag gick vid denna tidpunkt hos rättspsyköppenvård samt hade en övervakare. Alla var jättebra och fina människor och de märkte hur jag förföll i hat och avsky för samhället och allt och alla. Jag kallade till och med min övervakare “Du är bara inget annat än en jävla plit” och det var verkligen tragiskt att jag lät det gå ut över henne. Min övervakare är verkligen en av de finaste och mest godhjärtade människor jag träffat och hon tog min ilska och sorg på ett väldigt bra vis. Förövrigt var den rättspsykiatriska behandlingen jag dömdes till nästan identisk om inte lite slappare än den vår jag själv hade begärt innan jag åkte fast.

Men turligt nog hände en fruktansvärd sak som jag överlevde som fick mig att tänka om. Jag hade redan lämnat sådant bakom mig, det var dags att rycka upp mig igen (jag krävde av rättspsyk att jag skulle komma in varje dag och blåsa för alkohol med mera och fick göra det). Jag vann i hovrätten emot den enligt mig bevisligen lögnaktiga åklagaren Kristina Ehrenborg-Staffas och träffade en underbar kvinna som jag numera är förlovad och sambo med. Hon är min drömkvinna. Ilskan kvarstår fortfarande men den eroderar för varje dag som går, jag är snarare på väg tillbaka emot sorg igen. Hämnd av den natur jag ville förr känns avlägsen idag och jag har en kvinna jag älskar att tänka på framför mig själv. Att jag säljer mina skelettdelar idag är av samma anledning som när jag åkte fast, jag är inte lika intresserad av ämnet längre.

Ovanstående är mer öppenhjärtlig än vad någon av er Flashback fegisar skulle våga skriva om er själva. Men jag är orädd för allt, till skillnad från er som är så fega. Nätets största fegis är näthataren, så är det bara. KVL’s avbön är ett stort undantag, det var rörande läsning.

Men Flashback har bara gjort skada, jag kommer ge igen det kan ni alla vara säkra på. Naturligtvis vet jag att jag endast kan skada Flashback, hemsidan kommer bara flytta runt och fortsätta förstöra liv. Men Flashback kommer föra sig något väldigt uppenbart, ett mer repressivt samhälle vad gäller Internet. Större befogenheter till Polis vad gäller nätrelaterade brott samt ett samhälle som kommer möjligen vara bara början till slutet för Flashback och det har vi endast Flashback själva att tacka för. Frihetens dödgrävare brukar ofta vara dess profitörer och de som missbrukar den. Jag personligen skulle inte ha något emot Internetkörkort eller liknande. Jag skiter nämligen i Internet.

Flashback är inte yttrandefrihet, det är en illusion. Vilken idiot som helst borde kunna se igenom det. Jag har stått på yttrandefrihetens barrikader med risk för mitt liv mer än troligen 99,9% av de som är aktiva på forumet. Jag har vågat, jag har sagt till folk jag håller inte med dig men jag hjälper dig att få ut ditt budskap. Men jag har aldrig näthatat på det vis som Flashback gör.

Självklart kommer trollen på Flashback missförstå eller vantolka detta inlägg som hot eller hur patetisk eller sjuk jag är. Men det är så de är men de växer också upp en vacker dag.

Angående laglighet att köpa mänskliga kranier – Köp NU!

Det är väldigt många som hittar till min blogg för att de söker på köpa kranier eller om det är lagligt.

Följande gäller sedan den prejudicerande domen till min fördel i hovrätten. Det är fullt lagligt att äga, förflytta och placera delar, kranier och övriga bendelar, på golvet och i plastpåsar av vilket slag du vill. Statens Kriminaltekiniska laboratorium valde exempelvis att lägga en stor del av mina då beslagtagna delar i IKEA-påsar.

Du har rätt att köpa och äga mänskliga kranier alltså. Så länge de inte är tänkta att jordfästas i Sverige. Kranier som varit föremål för handel innan de hamnade i Sverige är alltså fullt lagliga att äga.

Vill du köpa ett kranium är det bara att höra av sig så slipper du eventuell tullavgift. Jag kan också berätta det ingen annan benhandlare kan. De har kol 14 och kol 13 testats av polisen, därmed har vi ungefärlig ålder och dödsdatum samt ursprung (även om i något fall tog de fel på i stort sett hela euroasiska kontinenten amatörerna). Därtill kan tilläggas att ett SKL-analyserat och beslagtaget kranium aldrig varit till salu tidigare i Sverige.

Kranier är inte billiga och de blir dyrare för varje dag som går.

Man har en skyldighet att känna till lagen – eller hur Kristina Ehrenborg-Staffas? Det sade det till Aftonbladet efter deras intervju med mig. Men jag kunde lagen och du kände inte till den. Jag satt i polisförhör efter polisförhör och upplyste polisen och därmed dig om hur lagen fungerar. Men du vågade aldrig ta debatten med mig eller media när du väl förlorat. Tji fick du och total skam, själv fick jag utplånat liv av vad jag anser vara ett brottsligt obefogat häktande och rent ut sagt kriminell hantering av mitt rättsfall från första början.

En ursäkt kan betyda så mycket

Efter ett långt telefonsamtal med den unga mannen som gjorde dataintrång på min email inser man att även de man kan vara riktigt arg på också förtjänar förståelse.

Den unga mannen led svår samvetskval under vårt samtal och erkände samtliga gärningar. Men det är okej, jag har lovat att förlåta alla som ber om ursäkt och identifierar sig. Egentligen hade jag en diabolisk plan för den här killen. Jag skulle dra honom igen inför rätta för förtal. Men efter en lång och uppriktig diskussion och medmänsklighet försvann alla begär efter hämnd.

Jag förlåter honom och hans ord har varit uppriktiga. Jag har haft samtal med flera näthatare vid det här laget som jag grävt fram och historien känns igen. De följer med gruppen, det blir ett spel och man glömmer att det finns en människa bakom. Återigen alltså, möjligen kan det vara en åldersfråga. De här som följer strömmen brukar ofta vara yngre. De riktiga, de sjuka näthatarna som mrsmagoo, Theron mfl är medelålders och har något allvarligt fel i huvudet.

Men den unga mannen som fälldes för dataintrång emot mig var också upprörd över att han kände sig så bedragen av media och åklagaren. Hur de kunde skapa en sådan stämning. Att media skriver när det är snaskigt är bara att förvänta sig. Men en åklagare har ansvar, Kristina Ehrenborg Staffas satt och ljög världspressen i ansiktet under presskonferansen om bårhuskoder och en del annat. Hon till och med hänvisade folk till att besöka Flashback där mitt liv ödelades tack vare henne och hennes fantasier. Jag kommer aldrig glömma och förlåta det, det kan jag lova.

Men en person som matas med information som är felaktig och sedan hypas med löpsedlar är också många gånger ett offer. Offer för desinformation.

Jag förklarade för den unga mannen varför det blev så fel så som jag förklarat för andra Flashbackare. Det rör sig om att när man hamnar på Flashback drabbas man av en värdeförskjutning med tiden, en förskjutning av känslan av rätt och fel, verklighet och fantasi som kan jämställas med kognitiv dissonans. En sorts förtrollning som bara bryts av att stänga av datorn eller sluta besöka sidan. Flashback är skadlig, det är en samhällsfara som fostrar ungdomar till att bli Internetpsykopater. Nu är det bara dags att dra pluggen ur skithuset.

Jag är villig att förlåta alla, jag vill verkligen det, enda krav jag har är att personen identifierar sig med sitt Flashback nick samt sin verkliga identitet. Därefter förlåter jag. Erbjudandet kommer inte kvarstå för evigt.

ASF, jag vill tacka dig för det fina brev du skrev på Flashback och jag tror du nog öppnat många ögon med den öppenhjärtliga bekännelsen. Av vårt samtal att döma så är du en bra människa med mänsklighet som ett starkt karaktärsdrag. Jag är imponerad. Faktiskt känns det som jag själv blev bättre av din öppenhjärtlighet och inspirerande ärlighet. Jag blev i alla fall rörd.

Lycka verkligen till nu ASF!

Skelettkvinnan © 2013 Frontier Theme